Vill du ha en vän, får du också lov att vara en
19/9 - 2011
Nu har jag och Adina planerat vår tredje(!) lektion. Planeringen inför tisdagen brukar börja på bussen hem från förskolan och avslutas i kapprummet inne på förskolan veckan efter så den pågår kontinueligt skulle man kunna säga. Men ibland tar vi oss lite extra tid att fundera ut lekar och sånger och inte minst skriva ner vad vi kommer fram till. Jag har ett anteckningsblock där jag skriver ner vad vi ska göra varje gång och det är jättebra för då kan man också jämföra lite med hur vi gjorde förra veckan och se vad man vill ha kvar och vad man vill byta ut. Vi försöker att variera oss lite grand så att det inte ska bli samma sånger och lekar varje gång utan vi blandar lite gammalt och nytt. Då kan vi plocka fram favorit-lekarna lite senare i stället för att tjata ut dem vecka efter vecka. Men det är en utmaning att komma på nya lekar och sånger. Hittills har det gått ganska bra, men vi får se om det blir idétorka framöver.
Vi skrev planeringen förra veckan men idag så har vi gjort den nya dansen som vi ska börja med och även rörelser till vers två på "Det kan vara du". Vi hade tänkt dansa till "Dansa rock´n roll" på cd:n förskolan men det kändes inte riktigt bra så vi ändrade oss och tog "Ge mig sång" från vänner i stället. Den låten har varit en favorit ända sen vi hörde skivan första gången så jag tror det blit jättebra!
Av de två cd-skivorna som jag beställde så är Vänner helt klart den bästa, jag är faktiskt lite besviken på Förskolan, hade väntat mig mycket mer av den, men den är mer som en musiksaga med ganska krångliga låtar som passa bättre att lyssna på än sjunga med i. Vänner däremot har riktigt svängiga låtar med blandade stilar och svårighetsgrad och alla sånger är ju som titeln antyder knutna till temat vänskap som är bland det viktigaste som finns! Vi ska försöka vid tillfälle att få prata lite med barnen om just vänskap och att gå igenom vad sångtexterna handlar om. Hur är en bra vän? Vad gör man om man blir riktigt arg? Kan man förlåta? Det är jätteviktiga ämnen som jag hoppas att vi ska kunna samtala lite mer om.
Hur som helst, åter till tisdagen. Planen ser ut så här:
1. Uppvärmning som vanligt, att skaka igång kroppen och "rulla igång" sången.
2. "Det kan vara du". Repetera refräng och första versen och lära sig andra versen och sticket.
3. Ny lek! Rumpstopp, som dansstopp fast man sätter sig på golvet när musiken stannar.
4. Dans! "Ge mig sång". Börja lära ut refrängen.
5. Favorit i repris! Gömma nyckel.
6. Avslutning med prat och hejdå-sång.
Dansen kom vi på i dag i en datorsal på vasa med några förvånade elever som (ofrivilliga) åskådare och åhörare till den glada barnmusiken. Det knepigaste är att veta på vilken svårighetsgrad man ska läga sig. Barnen är ju jätteduktiga och snabblärda men det ska ju vara roligt också och inte för svårt! Men vi tar lite i taget och märker vi att det blir för svårt så kan man alltid förenkla i efterhand, att anpassa sig efter barnen är nog våran största och viktigaste utmaning.
Barnen är så underskattade i dagens samhälle, vi borde verkligen lyssna mer på dem och vara lyhörda för deras tankar och känslor, barn är så kloka!
Ja nu ska jag ta och sova så jag orkar tampas med sju vilda små underverk i morgon!
Nu har jag och Adina planerat vår tredje(!) lektion. Planeringen inför tisdagen brukar börja på bussen hem från förskolan och avslutas i kapprummet inne på förskolan veckan efter så den pågår kontinueligt skulle man kunna säga. Men ibland tar vi oss lite extra tid att fundera ut lekar och sånger och inte minst skriva ner vad vi kommer fram till. Jag har ett anteckningsblock där jag skriver ner vad vi ska göra varje gång och det är jättebra för då kan man också jämföra lite med hur vi gjorde förra veckan och se vad man vill ha kvar och vad man vill byta ut. Vi försöker att variera oss lite grand så att det inte ska bli samma sånger och lekar varje gång utan vi blandar lite gammalt och nytt. Då kan vi plocka fram favorit-lekarna lite senare i stället för att tjata ut dem vecka efter vecka. Men det är en utmaning att komma på nya lekar och sånger. Hittills har det gått ganska bra, men vi får se om det blir idétorka framöver.
Vi skrev planeringen förra veckan men idag så har vi gjort den nya dansen som vi ska börja med och även rörelser till vers två på "Det kan vara du". Vi hade tänkt dansa till "Dansa rock´n roll" på cd:n förskolan men det kändes inte riktigt bra så vi ändrade oss och tog "Ge mig sång" från vänner i stället. Den låten har varit en favorit ända sen vi hörde skivan första gången så jag tror det blit jättebra!
Av de två cd-skivorna som jag beställde så är Vänner helt klart den bästa, jag är faktiskt lite besviken på Förskolan, hade väntat mig mycket mer av den, men den är mer som en musiksaga med ganska krångliga låtar som passa bättre att lyssna på än sjunga med i. Vänner däremot har riktigt svängiga låtar med blandade stilar och svårighetsgrad och alla sånger är ju som titeln antyder knutna till temat vänskap som är bland det viktigaste som finns! Vi ska försöka vid tillfälle att få prata lite med barnen om just vänskap och att gå igenom vad sångtexterna handlar om. Hur är en bra vän? Vad gör man om man blir riktigt arg? Kan man förlåta? Det är jätteviktiga ämnen som jag hoppas att vi ska kunna samtala lite mer om.
Hur som helst, åter till tisdagen. Planen ser ut så här:
1. Uppvärmning som vanligt, att skaka igång kroppen och "rulla igång" sången.
2. "Det kan vara du". Repetera refräng och första versen och lära sig andra versen och sticket.
3. Ny lek! Rumpstopp, som dansstopp fast man sätter sig på golvet när musiken stannar.
4. Dans! "Ge mig sång". Börja lära ut refrängen.
5. Favorit i repris! Gömma nyckel.
6. Avslutning med prat och hejdå-sång.
Dansen kom vi på i dag i en datorsal på vasa med några förvånade elever som (ofrivilliga) åskådare och åhörare till den glada barnmusiken. Det knepigaste är att veta på vilken svårighetsgrad man ska läga sig. Barnen är ju jätteduktiga och snabblärda men det ska ju vara roligt också och inte för svårt! Men vi tar lite i taget och märker vi att det blir för svårt så kan man alltid förenkla i efterhand, att anpassa sig efter barnen är nog våran största och viktigaste utmaning.
Barnen är så underskattade i dagens samhälle, vi borde verkligen lyssna mer på dem och vara lyhörda för deras tankar och känslor, barn är så kloka!
Ja nu ska jag ta och sova så jag orkar tampas med sju vilda små underverk i morgon!
Kommentarer
Trackback