Så klappa i händerna, stampa med fötterna och ropa HURRA!
15/9 - 2011
I tisdags hade vi vår andra "lektion" med barnen!
Dagarna springer iväg så fort så loggboken hinns inte alltid riktigt med. Men nu sitter jag här i alla fall, redo att förtälja varje detalj.
Tisdagen var en regnig dag. Men barnens humör var lika soligt ändå! De stod i fönstret och väntade på oss när vi kom. Och vi fick kramar och välkomsthälsningar, det känns härligt att de redan fått förtroende för oss. Vi gick igenom namnen (och den här gången de rätta namnen!) och vi hade fått hela tre nya namn att lära oss för vår lilla familj har fått tillskott med en pojke till och två flickor. Så nu kommer vi att vara sju stycken barn, en ganska lagom grupp tror jag.
Barnen var lite livligare den här veckan, Adina och jag diskuterade vad det kunde bero på. Vi kom fram till några altenativ:
1. Adina och jag är inga främlingar längre, barnen vågar vara sig själva och släppa sina spärrar.
2. Fler till antalet. Även fast en kille var ledig så är det ändå skillnad på fyra och sex stycken.
3. Vi lekte spännande lekar som man blir lite mer uppspelt av.
Antagligen var det en blandning av dessa som gjorde att barnen fick lite extra myror i benen. Man börjar även märka personligheten hos var och en av barnen, vilka som tar för sig mer och vill synas och vilka som håller sig lite mer i bakgrunden. Adina och jag har kommit fram till att vi måste se till att strukturera och bestämma lite mer så att alla får ta plats. Att bestämma redan från början vem som ska börja, träna på att vänta på sin tur osv.
Den nya cd-spelaren som vi lånade från östra funkade jättebra! Kommer bli en trogen följeslagare på tisdagsförmiddagarna.
Vi hade med oss lite rekvisita den här gången också. En röd hatt som jag hittat hemma i en utklädningslåda. Den var mäkta populär! Vi lekte nämligen en lek där man sitter i ring och spelar en låt på cd-spelaren. Den som har hatten sätter den på huvudet på den bredvid sig, som sätter hatten på nästa huvud osv. När musiken stannar så åker den som har hatten på sig ut. Hatt-leken var mycket uppskattad men det som väckte mest uppmärksamhet var när man fick det ärofyllda uppdraget att sköta cd-spelaren. Tillslut fick vi leka bara för att alla skulle få en chans att trycka på pausknappen.
Vi lekte också en annan ny lek. En musikalisk variant av gömma nyckel. Det går till så att ett av barnen får gå ut medan de andra gömmer nykeln. När barnet kommer in så ska de andra börja sjunga och göra rörelser till "Imse vimse spindel". När barnet är långt från nyckeln sjunger man svagt och gör små rörelser och när han kommer nära så sjunger man högre och gör större rörelser. Det tyckte en del av barnen var ganska svårt. Jag fick påminna den som letade att man skulle lyssna på gruppen i stället för att bara gå runt och leta på måfå. Även de som sjöng hade lite problem med att bedöma avståndet och anpassa röststyrkan efter det. Det var inget som jag hade tänkt på innan men Adina och jag kom fram till efteråt att det här var en jättebra övning där barnen får träna på samarbete (att lyssna och anpassa sig efter varandra), dynamik och lyhördhet. Kommer garanterat att bli en favorit i repris!
Vi har även börjat lära ut refrängen och första versen på en sång som heter "Det kan vara du" från skivan Vänner. I den sången koncentrerar vi oss lite mer på sång, text och rörelser. Den är ingen leksång som de vi kört tidigare utan lite mer avancerad så att de måste koncentrera sig lite mer. Det där är en balansgång, att hålla en lite högre nivå utan att det blir för krångligt så att de tröttnar.
Några favoriter från förra veckan hann vi också med. "Nu rullar våran sång igång" är den obligaroriska startsången och den kom barnen ihåg med förtjusning, de började till och med sjunga på den innan vi hunnit köra igång. "När man sjunger så blir man så glad" är en enkel och rolig rörelsesång.
Och så avslutade vi såklart med vår egen "Hej då-sång"!
Trots att barnen varit spralliga så fick vi oss en liten pratstund på slutet, det är alltid trevligt att få höra lite vad barnen tycker om saker och ting och lära känna dem lite bättre.
Tiden gick så fort, så fort, vi höll på i nästan en timme den här gången och när vi skulle gå fick vi många hejdå-kramar, vi kunde nästan inte ta oss ut från dagiset! :)
I tisdags hade vi vår andra "lektion" med barnen!
Dagarna springer iväg så fort så loggboken hinns inte alltid riktigt med. Men nu sitter jag här i alla fall, redo att förtälja varje detalj.
Tisdagen var en regnig dag. Men barnens humör var lika soligt ändå! De stod i fönstret och väntade på oss när vi kom. Och vi fick kramar och välkomsthälsningar, det känns härligt att de redan fått förtroende för oss. Vi gick igenom namnen (och den här gången de rätta namnen!) och vi hade fått hela tre nya namn att lära oss för vår lilla familj har fått tillskott med en pojke till och två flickor. Så nu kommer vi att vara sju stycken barn, en ganska lagom grupp tror jag.
Barnen var lite livligare den här veckan, Adina och jag diskuterade vad det kunde bero på. Vi kom fram till några altenativ:
1. Adina och jag är inga främlingar längre, barnen vågar vara sig själva och släppa sina spärrar.
2. Fler till antalet. Även fast en kille var ledig så är det ändå skillnad på fyra och sex stycken.
3. Vi lekte spännande lekar som man blir lite mer uppspelt av.
Antagligen var det en blandning av dessa som gjorde att barnen fick lite extra myror i benen. Man börjar även märka personligheten hos var och en av barnen, vilka som tar för sig mer och vill synas och vilka som håller sig lite mer i bakgrunden. Adina och jag har kommit fram till att vi måste se till att strukturera och bestämma lite mer så att alla får ta plats. Att bestämma redan från början vem som ska börja, träna på att vänta på sin tur osv.
Den nya cd-spelaren som vi lånade från östra funkade jättebra! Kommer bli en trogen följeslagare på tisdagsförmiddagarna.
Vi hade med oss lite rekvisita den här gången också. En röd hatt som jag hittat hemma i en utklädningslåda. Den var mäkta populär! Vi lekte nämligen en lek där man sitter i ring och spelar en låt på cd-spelaren. Den som har hatten sätter den på huvudet på den bredvid sig, som sätter hatten på nästa huvud osv. När musiken stannar så åker den som har hatten på sig ut. Hatt-leken var mycket uppskattad men det som väckte mest uppmärksamhet var när man fick det ärofyllda uppdraget att sköta cd-spelaren. Tillslut fick vi leka bara för att alla skulle få en chans att trycka på pausknappen.
Vi lekte också en annan ny lek. En musikalisk variant av gömma nyckel. Det går till så att ett av barnen får gå ut medan de andra gömmer nykeln. När barnet kommer in så ska de andra börja sjunga och göra rörelser till "Imse vimse spindel". När barnet är långt från nyckeln sjunger man svagt och gör små rörelser och när han kommer nära så sjunger man högre och gör större rörelser. Det tyckte en del av barnen var ganska svårt. Jag fick påminna den som letade att man skulle lyssna på gruppen i stället för att bara gå runt och leta på måfå. Även de som sjöng hade lite problem med att bedöma avståndet och anpassa röststyrkan efter det. Det var inget som jag hade tänkt på innan men Adina och jag kom fram till efteråt att det här var en jättebra övning där barnen får träna på samarbete (att lyssna och anpassa sig efter varandra), dynamik och lyhördhet. Kommer garanterat att bli en favorit i repris!
Vi har även börjat lära ut refrängen och första versen på en sång som heter "Det kan vara du" från skivan Vänner. I den sången koncentrerar vi oss lite mer på sång, text och rörelser. Den är ingen leksång som de vi kört tidigare utan lite mer avancerad så att de måste koncentrera sig lite mer. Det där är en balansgång, att hålla en lite högre nivå utan att det blir för krångligt så att de tröttnar.
Några favoriter från förra veckan hann vi också med. "Nu rullar våran sång igång" är den obligaroriska startsången och den kom barnen ihåg med förtjusning, de började till och med sjunga på den innan vi hunnit köra igång. "När man sjunger så blir man så glad" är en enkel och rolig rörelsesång.
Och så avslutade vi såklart med vår egen "Hej då-sång"!
Trots att barnen varit spralliga så fick vi oss en liten pratstund på slutet, det är alltid trevligt att få höra lite vad barnen tycker om saker och ting och lära känna dem lite bättre.
Tiden gick så fort, så fort, vi höll på i nästan en timme den här gången och när vi skulle gå fick vi många hejdå-kramar, vi kunde nästan inte ta oss ut från dagiset! :)
Kommentarer
Trackback
